Napoleon har invaderat Mount & Blade-serien.
Men är det ett strategiskt klavertramp eller är det ett snilledrag?
Jag kände mig minst sagt tveksam när jag hörde att min älskade riddartid hade blivit ersatt av krutvapen. Men min oro visade sig vara obefogad, för Napoleonic Wars är en härlig potpurri av musköter och bajonetter, trumslagare och kanoner. Fältslagen med upp till 250 spelare ackompanjeras dessutom av samtida popmusik i form av Vivaldi och Bach.
Soldaterna kommer från Frankrike, Storbritannien, Preussen, Österrike och Ryssland och alla har historiskt korrekta uniformer. Klasserna som erbjuds är infanterist, kavallerist, artillerist och ingenjör. Dessutom kan de som är pacifister välja att spela musikant och förse de andra spelarna med diverse bonusar genom små trudelutter.
Det första som slog mig var hur lång tid det tog att ladda om vapnet. Att man dessutom bara kunde avfyra ett skott i taget gjorde inte saken bättre. Men snart insåg jag att det var en del av tjusningen. Det fick folk att skydda sina medspelare medan de stod och fifflade med sina bössor.
Se alltid till att hålla krutpungen torr.
Soldaterna kommer från Frankrike, Storbritannien, Preussen, Österrike och Ryssland och alla har historiskt korrekta uniformer. Klasserna som erbjuds är infanterist, kavallerist, artillerist och ingenjör. Dessutom kan de som är pacifister välja att spela musikant och förse de andra spelarna med diverse bonusar genom små trudelutter.
Det första som slog mig var hur lång tid det tog att ladda om vapnet. Att man dessutom bara kunde avfyra ett skott i taget gjorde inte saken bättre. Men snart insåg jag att det var en del av tjusningen. Det fick folk att skydda sina medspelare medan de stod och fifflade med sina bössor.
Det är en konst att retirera med flaggan i topp.
Napoleonic Wars är helt och hållet multiplayer och innehåller ett antal modes. Några känns överflödiga, medan andra kommer som en frisk fläkt. Battle (där du bara har ett liv à la Counterstrike) och siege (där du ska inta motståndarnas fort) känns igen från Warband. Och de är lika roliga här.
Men min absoluta favorit är commander battle. 40 spelare, alla med sina egna AI-trupper, drabbar samman i ett tålamodskrävande parti schack på slagfältet. Om man dör med sitt befäl (som är den enda i truppen som har den oumbärliga kikaren), så tar man över kontrollen av en av sina soldater. Och så fortsätter det tills alla har dött eller fienderna är nedgjorda till sista man. Tempot är långsamt och man får nästan RTS-vibbar när man försöker utmanövrera sina fiender.
Övriga modes är tyvärr inget att hänga i julgranen. Medellivslängden i deathmatch är ca 20 sekunder och resten är det nästan inga som spelar.
+ Speldesignen främjar samarbete.
+ Smart val av soundtrack.
- Oväntat krävande för så blygsam grafik och animationerna är lika stela som vanligt.
- Obefintlig inramning av striderna. Man vet varken var striden äger rum, eller vad man strider om.
Brasklapp: Napoleonic Wars är helt och hållet multiplayer. Det finns gott om spelare online just nu, men risken för spelartapp blir större ju äldre spelet blir.
Om du hade skoj i Warbands multiplayer lär du tycka om Napoleonkrigen också. Men du bör ha i åtanke att tempot är mycket lägre och det krävs mer strategiskt tänkande. Fast med 250 spelare samtidigt finns det utrymme för många olika slags spelartyper. Om du till exempel vill bilda en online-orkester, så är Napoleonic Wars en utmärkt plattform för det. Du kommer dessutom att bli populär bland dina medspelare, ända tills du stupar med flöjten i mungipan.
Men min absoluta favorit är commander battle. 40 spelare, alla med sina egna AI-trupper, drabbar samman i ett tålamodskrävande parti schack på slagfältet. Om man dör med sitt befäl (som är den enda i truppen som har den oumbärliga kikaren), så tar man över kontrollen av en av sina soldater. Och så fortsätter det tills alla har dött eller fienderna är nedgjorda till sista man. Tempot är långsamt och man får nästan RTS-vibbar när man försöker utmanövrera sina fiender.
Mina svenska hjältar från commander battle strider för britterna.
Övriga modes är tyvärr inget att hänga i julgranen. Medellivslängden i deathmatch är ca 20 sekunder och resten är det nästan inga som spelar.
Till sist vill jag dela ut några snabba plus och minus, samt en brasklapp:
+ Musikanter och fanbärare förgyller striderna!+ Speldesignen främjar samarbete.
+ Smart val av soundtrack.
- Oväntat krävande för så blygsam grafik och animationerna är lika stela som vanligt.
- Obefintlig inramning av striderna. Man vet varken var striden äger rum, eller vad man strider om.
Brasklapp: Napoleonic Wars är helt och hållet multiplayer. Det finns gott om spelare online just nu, men risken för spelartapp blir större ju äldre spelet blir.
Inga djur kom till skada under inspelningen.
Om du hade skoj i Warbands multiplayer lär du tycka om Napoleonkrigen också. Men du bör ha i åtanke att tempot är mycket lägre och det krävs mer strategiskt tänkande. Fast med 250 spelare samtidigt finns det utrymme för många olika slags spelartyper. Om du till exempel vill bilda en online-orkester, så är Napoleonic Wars en utmärkt plattform för det. Du kommer dessutom att bli populär bland dina medspelare, ända tills du stupar med flöjten i mungipan.
Betyg 8/10
Utvecklare av Mount & Blade Warband: Taleworlds Entertainment
Utvecklare av Napoleonic Wars DLC: Flying Squirrel Entertainment
Utvecklare av Napoleonic Wars DLC: Flying Squirrel Entertainment
Utgivningsår: 2012 (Mount & Blade: Warband gavs ut 2010)
Testat på: Windows 7, AMD Athlon II X3 3,1 Ghz, 4 GB RAM, ATI Radeon 4850
Testdatum: Augusti 2012
Speltid: 30+ timmar
Speltid: 30+ timmar
Testat av: Speldraken
Alltid drömt om en online-orkester.. =P
SvaraRaderaJepp, trumslagarna dominerar.
SvaraRadera